Visa anhöriga respekt: gå på begravningen

Idag ser begravningsbyråer i Sverige några olika tendenser när det kommer till våra sätt att bemöta döden. I en tid där vi får allt mindre tid till våra nära och kära blir begravningen allt mindre och mer intim. Det är helt enkelt inte så många som har tid med begravningar längre. Det andra är att begravningarna tenderar att bli mer personliga, med noga utvald favoritmusik och blommor som den avlidne skulle ha uppskattat.

Det är lätt att tro att vi, i ett så pass sekulariserat land, hade tappat tron på begravningar. Men så är inte fallet: tvärtom har vi börjat skräddarsy våra begravningar allt mer. Fjällmans begravning är en begravningsbyrå i Göteborg som känner till våra behov av att välja den där speciella musiken till begravningsceremonierna; vilka blommor vi väljer till gravplatsen och annat.

Göteborgsposten bekräftar i en artikel att många begravningsentreprenörer i Sverige håller med om att en växande tendens är den allt mer personliga begravningsceremonin. Gör man en kort research i sökmotorerna ser man också tydligt att de offentliga begravningarna som hålls när offentliga personer gått bort blir allt mer personliga. Man väljer ut passande musik, teman och annat på begravningarna som man för ett par decennier sen inte skulle kunna tänka sig.

Begravningar har många funktioner

Tendensen som många pratar om, att svenskarna inte har tid för begravningar, är med andra ord kluven. För många innebär begravningen ett personligt farväl till den bortgångna – men lika mycket handlar det om respekt för de anhöriga. I en insändare till DN skriver artikelförfattaren att begravningen är ett viktigt stöd till de anhöriga. Ett tänkvärt stycke text som vi citerar här:

”Att begravningar är sorgliga är ett faktum. Även om du inte känner personen som begravs så väl kommer andra döda upp i minnet och får känslorna att flöda. Det är underbart att få stödet och de andras minnen som hjälp att gå vidare.”

Med andra ord är begravningar både till för en själv, anhöriga, den bortgångna. Men kanske också ett sätt att bryta av normen i samhället, stanna upp ett tag och ge döden en chans att få plats i våra liv.