Att utse någon närstående till gudförälder eller fadder till sitt barn är en gammal tradition inom den kristna tron. Förr i tiden innebar uppdraget som gudförälder ett stort ansvar över barnet och det var de utsedda gudföräldrarna som blev vårdnadshavare om något hände med barnets föräldrar. Det blev därför ett ekonomiskt ansvar lika mycket som ett socialt ansvar. Traditionen med gudföräldrar finns kvar än idag men deras uppdrag har förändrats med tiden.

Numera har gudföräldrarna ett lite mer avslappnat förhållningssätt och inte lika många ansvarstagande förpliktelser. Till exempel kan det ligga på gudföräldrarna att anordna babyshower innan barnet har fötts, de kan vara med och planera dopet och mottagningen därefter samt att de ofta har någon uppgift i kyrkan under dopet. Dessa uppgifter kan vara att till exempel tända ljuset, hålla i dopvattnet eller läsa en dikt som föräldrarna önskar.

En extra vuxen

Men en gudförälders främsta uppgift är att finnas där för barnet när det växer upp. Det kan uppstå tillfällen när barnet inte vill prata om vissa saker med sina föräldrar, då kan en gudförälder finnas till hands istället och lyssna och vägleda i svåra stunder. Under vissa delar av barnets liv kanske en gudförälder är mer aktiv än andra gånger. Det kan vara just när barnet går igenom svåra stunder eller vid tillfällen när barnet har grälat med sina föräldrar. Som gudförälder bör man också uppvakta barnet på dopdagen och finnas där vid andra kristna högtider så som konfirmation.

För att en gudförälder ska kunna fungera som en extra vuxen i barnets liv krävs det att det först har byggts upp en relation och ett förtroende dem emellan. Ett förtroende kan byggas på flera sätt, dels genom att visa att man finns där men också genom att spendera egen tid med barnet och göra olika aktiviteter och föra samtal.